måndag 6 oktober 2014

TVÅNGSVÅRD OCH ÅNGEST

Vet ni hur det känns då en elefanthjord springer över en? Nej, inte jag heller. Men jag kan tänka mig att det känns lite som det gör just nu. Det gör ont överallt och känns som om lungorna ska sprängas av det konstanta trycket över bröstkorgen och att du snart överhuvudtaget inte kan andas mer. Huvudet snurrar och det känns som om en tornado virvlar omkring i din kropp och förstör allt som kommer i dess väg. Hela din kropp skakar och du skulle bara vilja skrika och gråta, men nej just ja, det kan du ju inte. Du försvinner in i din egna bubbla och har ingen aning om hur du ska ta dig ur den. Och klarar du av det så är den snart där igen och knackar på din dörr. Det kallas ångest.

Ja ni, lite lejdon här just nu. Läkaren ansökte om att få tvångsvårda mig och hon fick tydligen sin vilja igenom. Så nu är det tvångsvård (eller vård mot egen vilja som det så fint heter) i obestämd tid som gäller. Eller de har "bara" rätt att tvångsvårda i 3 månader, men jag kan också bli utskriven tidigare om de ser att jag börjar må bättre. Ni kan väl hålla tummarna för mig, va?

Jag kan ju berätta för er att tvångsvård suger. Jag får bara gå ut 2x15 minuter per dag med en vårdare. Får inte ha egen telefon/dator (finns ett telefonrum man får använda i 15 min i gången) och de har tagit alla "farliga" saker ifrån mig. Låsta dörrar o fönster, övervakad 24/7, läkarsamtal, egenvårdarsamtal och en massa jävla mat är min vardag just nu. And I hate it.

Sjukt liv. Sjukt huvud. Sjukt jag.
Men jag ska fan ta mig ur detta som starkare än någonsin. Det måste ju gå väl? Nu känns det ju absolut inte så och mitt huvud säger att jag alltid kommer må dåligt och jag har ärligt talat tappat hoppet om att nånsin börja må bra.. Men ingenting är väl omöjligt?