tisdag 27 januari 2015

BRA FÖR SJÄLEN.

För ett par månader sen så blev jag kontaktad av en tjej som hade hittat min blogg. Hon kände igen sig i det jag skrev, och vi började mejla med varandra. Igår fick jag äntligen träffa denna underbara människa. Vi satt på café i en timme och pratade om allt mellan himmel och jord. Så himla fint att få träffa och krama om den människa man före det bara hade mejlat med. Helt sjukt bra känsla att få höra att det man gör spelar roll, att min blogg faktiskt kan hjälpa andra. Bra för själen indeed.


måndag 26 januari 2015

JAG ÄR INTE MIN PSYKISKA OHÄLSA.


Depression. Ångest. Panikångest. Självskadebeteende. Ätstörningar. Borderline.

Om jag skulle vara min psykiska ohälsa kanske jag skulle presentera mig så. Eller om jag skulle vara min sjukdom. Eller mina diagnoser. Eller mina sjukhusvistelser.

Men vet ni? I'm not. Jag är varken min psykiska ohälsa, sjukdomar eller diagnoser. Jag är jag.
Så istället kan jag presentera mig så här:

Jenny. 19 år. Bor i Vasa med sin kattunge. Vill studera till sjukskötare. Vanligen en glad tjej, men som just nu är lite trasig i själen. Social. Snäll. Spontan. Byter hårfärg rätt ofta. Tycker om kaffe, choklad och kramar. 

Ni ser skillnaden va? För ingen människa på hela jorden är sina sjukdomar eller diagnoser. Man ska aldrig aldrig lägga likhetstecken mellan en person och dennes sjukdom.

Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag har blivit kallad "hon med ångest", ""den där deprimerade" eller "hon som varit på sjukhus" .. Ja, alla dessa saker har hänt mig. Jag lider av alla de saker som står i början av inlägget, men det betyder inte att jag ÄR dem. Jag har inte valt att bli sjuk, jag har inte valt att må dåligt. Det bara hände. Men jag är så mycket mer än så. Jag är människa.

Vi människor har känslor. Vi tänker ofta alldeles för mycket för vårt eget bästa. Vi faller. Vi reser oss. Vi gråter. Vi skrattar. Vi gör rätt. Vi gör fel. Men vi är ju bara människor.


Så det jag egentligen ville få fram med detta inlägg var: jag är inte min psykiska ohälsa. Jag är människa.

onsdag 21 januari 2015

BARA LITE TRASIG.

Min själ är så där äckligt trasig igen.
Ångesten river sönder mig.
Det gör ont.
Så jävla ont. 

Ligger på badrumsgolvet,
biter mig i armen 
för att inte skrika rakt ut.
Kroppen skakar.
Tårarna rinner längs kinderna.

Jag faller.
Tappar fotfästet.
Mörkret har hittat mig igen.
Det gör ont.
Så jävla ont.

Ångest.
Dina klor
river sönder min själ.
Tar ifrån mig mitt hopp.
Lämnar mig ensam,
skakandes på golvet.

Varje andetag gör ont.
Varje steg jag tar.
Varje gång jag reser mig,
faller jag igen.
Det gör ont.
Så jävla ont.

Ångest.
Vad är det du vill mig?
Snälla,
lämna mig ifred.

Det gör ont.
Så jävla ont.

fredag 2 januari 2015

ÅRSRESUMÈ - 2014

Nu kommer årsresumén för 2014. Läskigt inlägg att skriva. Krävande. Jobbigt. Men ändå givande. Jag har haft det absolut tyngsta året i mitt liv, men jag har ändå lärt mig så himla mycket om mig själv. Och jag avslutar år 2014 som en så mycket starkare person än jag började året.


JANUARI

Årets första månad är ganska suddig för mig. Det jag minns bäst är att min vardag gick ut på att stå ut med mina panikattacker, som i januari kom nästan dagligen. Åkte buss ganska ofta till Vasa för att slippa till terapin. Jag bytte också psykolog, från en som inte funkade till en som inte heller funkade. Min kompis Maria och jag började samla in namn för att få en till skolkurator till Vörå. Förberedelser inför Penkkis och studentskrivningsläsning. Planering inför Tysklandsresan med tyskagruppen. Tårar, ångest, självhat. Min ätstörning blev värre. Målade mina ögon väldigt väldigt svarta bara för att jag mådde skit och trodde det skulle hålla mig från att bryta ihop på rasterna (funkade inget vidare kan jag säga). Började med en "må-bra-bok" dit jag bara fick skriva positiva saker (blev typ 4 sidor innan jag gömde boken för resten av året..). Januari gick helt enkelt ut på att överleva. En dag i taget.





FEBRUARI

Fick min första antidepressiva medicin i början på februari, som inte funkade överhuvudtaget utan fick helt motsatt effekt. Tredje februari hade jag en fyratimmars panikattack så mina ben och armar slutade fungera och ambulansen kom till skolan. Två dagar senare skickade skolläkaren mig till akutpsykiatriska polikliniken med en akutremiss och jag blev inlagd. Fyfan vad rädd jag var. De bytte medicin åt mig direkt jag kom in. Fick ett litet, kalt, tråkigt rum som jag försökte piffa upp med lite bilder på mina vänner. Kände mig ensammast i världen. Skrev de första studentskrivningarna (hörförståelserna) på sjukhuset och då de var över började vårdplaneringen. Missade Tysklandsresan eftersom jag var på sjukhus. Försökte läsa böcker för att få tillbaka min koncentrationsförmåga, utan att lyckas.. Låg och kollade på TV dagarna i ända. Promenerade massor för att dämpa ångesten och komma bort från sjukhusområdet lite. Gick på en psykologisk utredning. Läkarna funderade på olika diagnoser, men verkade inte riktigt vara överens om något. Träffade världens bästa terapeut. Åkte hem på veckosluten, eftersom avdelningen hade stängt då. Tillbringade en del av veckosluten hos älskade bror och hans sambo. Andra helger var jag hemma och drack vin och gosade med hundarna samt slängde ett öga på ishockeyn emellanåt. Promenerade ganska mycket med älskade syster som kom och hälsade på. I februari lärde jag också känna finaste Angelica. 



MARS

Mars såg egentligen ganska lika ut som februari. Sjukhuset också hela den månaden. Förutom de dagar då jag skrev studentskrivningarna (vissa på sjukhuset, vissa i eget rum i skolan) låg jag mest och kollade film. Läkarsamtal, egenvårdarsamtal, samtal med terapeut, promenader, mat, sömn, TV, fysioterapi. Och kaffe. Tror jag aldrig druckit så mycket kaffe som i mars. Åkte in till stan med mina vänner och hittade min studentklänning (ja, jag köpte en fast jag inte visste om jag skulle klara det). Sen ansåg min syster att jag hade väldigt dålig syn så i mars fick jag också glasögon (glömmer fortfarande att använda dem). Vissa helger var jag på en annan avdelning och vissa åkte jag hem. Ritade ganska mycket för att få tiden att gå (och ni som känner mig vet att det ska krävas väldigt mycket innan jag sätter mig ner och ritar ;)). Sömnlösa nätter. Ångest. Tårar. Musik. Insmugglade rakblad. Träffade också helt sjukt fina patienter på sjukhuset som vissa av dem ännu idag står mig nära.



APRIL

Jag fick en ny GUL telefon av mamma. Träffade världens bästa Angelica för första gången och fick en supersöt stressboll av henne. Inledde min vegetariska månad (som blev lite längre än en månad och jag är fortfarande inne på den vegetariska banan även om jag fuskat ibland.. Men till nyår är det back on track till vegetarian på heltid igen). Blev utskriven från sjukhuset pga mitt självskadebeteende. Träffade finaste vännerna. Blev ett par utgångar. Klippte sidecut så där spontant. Åkte iväg till Rhodos med en fin vän. 



MAJ

Levde livet på Rhodos ännu lite över en vecka. Kom hem. Blev efter en stund inskriven på avdelning igen, för att bli utskriven en vecka senare. Började sommarjobba i en glasskiosk och läste till inträdesprovet för sjukskötare. Skrev för första gången någonting om vad jag gått igenom detta år på instagram. Fyllde 19 år och firade med bästa folket på Strampen och Ollis. Tog studenten och firade natten lång.



JUNI

Fortsatte att läsa på inträdesprov och for sedan och skrev det. Jag och bästa kusin fick torsdagsfeelis och drack några kalla en varm sommarkväll. Var på en bekants begravning. Umgicks en hel del med Ica. Gick ut på promenader på nätterna då ångesten höll mig vaken. Några utgångar hann vi också med. Sedan var det en fullproppad midsommar: torsdagen blev det storsand med finaste kusin,tyvärr var det en ganska skitkväll. Fredagen blev det mys med gymnasievännerna och firande av Chasmine. Lördagen gick åt i jobbets tecken (satt i kiosken i massor av kläder och filtar och frös ändå) samtidigt som världens bästa lillebror blev konfirmerad. Umgicks mycket med kusin i juni.



JULI

I juli spelade jag lite fotboll faktiskt, och ATT jag har saknat det. Så himla roligt ju. Sen kickade jag också min psykiska ohälsas ass då jag jobbade i värsta rusningstiden under Vörådagarna och kunde ändå hålla min panik hanterbar. Sedan firade vi i dagarna två med fina typer. Jag åkte också och lagade tattoo nummer två, som jag blev jäkligt nöjd med. Umgicks en hel del med finaste lillebror och hans flickvän som jag kom väldigt nära under denna sommar. Firade jeppisdagarna med lite utgång och sen Jeppispride (så fint!). Började en ny medicin och hade hemska insättningssymtom. Sen fick jag också en konstig idé att jag skulle cykla till Vasa. Jävligt varmt var det och smart som jag är hade jag glömt vattnet hemma. Då jag kom fram var jag inte långt ifrån att svimma kan jag meddela er. Annars jobbade jag en hel del, festade en hel del och hade en hel del ångest också denna månad. Kom in till sjukskötarlinjen och var överlycklig. Fick för mig att fara ut och springa på nätterna då jag inte kunde sova, för att dämpa ångesten. Min ätstörning blev också värre under juli.. Gick i terapi med världens bästa terapeut två gånger i veckan. Skrev min historia på bloggen och fick sån bra respons att jag började blogga om min psykiska ohälsa. I slutet av juli hände det som inte fick hända (vila i frid älskade kusin ♥).



AUGUSTI

Flyttade till Vasa och levde i ett renoveringskaos. For med Angelica till Övermalax (av alla ställen) på ett jättefint dop, och tappade bort oss lite på hemvägen. Hoppade i bilen och for iväg till Lillkyro med mamma en dag och plockade jordgubbar (eller hon plockade, jag åt väl mest). Gick på älskade kusins begravning och grät tills tårarna tog slut. Rev en massa jävla tapeter och tappade nerverna sisådär 100 gånger. Hittade min trygga plats nere vid havet där jag satt otaliga timmar och rensade huvudet. Vinkväll med fina vänner hann jag också med. Började skolan och fick några panikattacker och tyckte jag var värdelös som inte klarade av någonting. 



SEPTEMBER

Var på en rolig, men jobbig pga ångesten, gulisintagning. Var och lyssnade på min terapeuts bands spelning med bästa Angelica. Föll så jävla långt ner i september. Mådde skit. Låg på golvet och skakade av ångest. Låg i fosterställning i duschen och skrekgrät. Drack billigt Estlandsvin med Sofia i solnedgången. Blev intervjuad av Vasabladet och ÖT om min psykiska ohälsa. Försökte vara i skolan så gott det gick men till sist låg jag bara i sängen och grät för att allt gjorde så ont. Kollade Friends dagarna i ända. Både mitt självskadebeteende och min ätstörning eskalerade rejält än en gång. I slutet av månaden blev det ett besök till akuten och avdelningsvård som följd av det. Åkte ambulans för första gången i mitt liv.



OKTOBER

Inlagd hela månaden på tvångsvård. Mådde skit och ville bara försvinna. Var först på avdelning ett som var en helt fruktansvärd avdelning. Var rädd och osäker. Fick de första fem dagarna inte gå ut alls (var under observation) sen fick jag gå ut 2x15min per dag med en vårdare. Efter två och en halv vecka fick jag äntligen byta avdelning till en lugnare. Där fick jag börja gå ut 15 minuter själv per dag. Alltså den känslan. Frisk luft, ingen som följde efter en. Jag levde för de 15 minutrarna. Fick också träffa min kattunge för första gången då mamma kom via sjukhuset med henne före hon förde henne till fina Hanna som skulle ta hand om henne tills jag slapp hem. Fick börja fara på dags- och kvällspermissioner och sen fick jag förlängd frigång till 2x2 timmar per dag. Fick peppande meddelanden och besök av de som står mig nära. Kämpade varje dag för allt vad jag var värd. Blev kallad korkad och naiv av en vårdare, men de andra patienterna (och familj o vänner förstås) på avdelning två fick mig att kämpa framåt. Massa tårar och ångest den månaden.



NOVEMBER

Jag kom i början av månaden, efter lite om och men, mej äntligen bort från sjukhuset. Några dagar senare kom finaste typerna från Helsingfors till Vasa och jag och Angelica var labbhjälpledare med dem på Kulturkarnevalen. Fick hem min älskade kattunge. Försökte anpassa mig till vardagen igen, efter att ha blivit så otroligt hospitaliserad av tvångsvården. Färgade mitt hår svart ganska spontant en kväll. Umgicks mycket med bästa kusin. Var på halarinvigning med Sofia. Kom fram till att det bästa beslutet jag tagit på länge var att skaffa katt, fan vad jag älskar henne. Skötte om syrrans hund en helg och fick leka fredsförmedlare mellan hunden och min katt. Finland sa äntligen JA åt kärleken! Satte upp en del julbelysning i min lägenhet. Mådde helt bra i slutet av november faktiskt.



DECEMBER

Denna månad mådde jag helt bra faktiskt, även om jag stötte på motgångar. Spenderade mycket tid med soulmaten min. Var på möte till skolan och fick reda på att jag varken får studera till sjukskötare eller socionom pga min psykiska ohälsa. Grät i flera dagar. Umgicks med Angelica x2 och fick tänka på annat en stund. Tröstshoppade. Festade. Halarkalas på Leipis. Började gå vid Föregångarna för att reda upp saker med studier och arbete. Snön kom. Startade Starka tillsammans med Ica. Firade jul hos syster med familjen. Julkaffe hos morfar på juldan och sen utgång. Låg sedan i sängen i dagarna tre på grund av efter-jul-ångest från helvetet. Nyår firades hemhemma i Vörå, lugn och skön kväll. 




Vill sluta detta inlägg med att tacka er alla för att ni hjälpt mej genom detta år. Skulle aldrig ha gått utan ert stöd. KÄRLEK! ♥